Bärlager i Täby – silten som lyfter varje vinter
Silt förekommer i delar av Täby och är den jordart som ger mest tjällyftning av alla.
Kornstorleken är den avgörande egenskapen. Silt är finare än sand men grövre än lera, och det är precis det spannet som suger vatten snabbast kapillärt.
Vattnet dras uppåt mot kylan. Frostfronten drar vatten till sig underifrån, där det fryser till linser som lyfter allt ovanför.
Och lyftet är ojämnt: ytan höjer sig olika mycket på olika ställen, och sätter sig igen på våren.
Begär kostnadsfri offert →Detta ingår
- Bestämning av jordarten under ytan
- Bedömning av var vattnet kommer ifrån
- Urgrävning av siltigt material
- Kapillärbrytande lager av grovt krossmaterial
- Isolering där utbytesdjupet blir orimligt
- Avvattning som håller undergrunden torr
- Besked om vad som kan förväntas kvarstå
Så går arbetet till
Bestämningen
Är det silt? Kornstorleken avgör, inte färgen.
Vattnet
Utan vatten ingen tjällyftning. Varifrån kommer det?
Utbytet
Siltigt material ersätts med grovt kross.
Alternativet
Isolering där utbytesdjupet blir orimligt.
Avvattningen
Håller undergrunden torr året om.
Så ser arbetet ut här
Att silt är farligare än både lera och sand är kontraintuitivt och förklarar varför ytor i vissa delar av Täby beter sig sämre än ytor på ren lera. Lera suger också vatten men transporterar det långsamt; sand transporterar snabbt men suger knappt alls. Silt ligger mitt emellan och gör båda delarna — den suger kraftigt och transporterar snabbt, vilket är exakt receptet för islinser. En yta på silt kan lyfta flera centimeter över en vinter. Det andra är att jordarten bestäms av kornstorleken och inte av hur den ser ut; silt liknar både fin sand och lerig jord för ögat, och en bedömning på syn räcker inte. Det tredje är att vattenkällan ska hittas — silt utan vattentillförsel lyfter inte, så en fungerande avvattning kan lösa problemet utan att jorden byts.